Packar ihop ett hem för att flytta in i ett nytt. Har packat så många gånger förr. Sist lämnade jag en bostad, på intet sätt ett tryggt hem. Den här gången lämnar jag en plats som har börjat kännas som ett tryggt jag. En värme jag kan komma hem till och bjuda in andra i. Och jag har nästan pissat en revirlinje runt det. Har börjat vakta hemmet, låter inte vem som helst komma hem till mitt hem, till min säng, till min fälla. Men riktigt tryggt är det inte. Så jag går vidare och testar ett nytt.
Utan c/o adress.
Nostalgin kickar in. Jag hittar gamla dagböcker, foton, brev. Böcker jag har fått av henne, kort på honom, presenter från honom, hans gamla gröna té.
Before sunset kommer in i bilden och jag dras in i drömmen, i magin i Mötet. Ett brev kommer, med ett viskande 'förlåt'. Samtidigt vågar jag inte avsluta ett möte som magen skjuter ifrån sig och som jag vet att jag inte vill engagera mig i som inte engagerar mig. Som en powerpoint presentation. Tack och hej. Back to work.
Slut på affärsmöten.
Back to work.
/Miss Ocko
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar