Jag hoppas pa nyheter och nyanser infor det nya aret.
Attentat pa Madrids flygplats Barajas och bombhot i San Sebastián nar vi var och at pintxos igar.
Jag hoppas pa NYheter och NYanser infor det nya aret.
Peace.
/ Miss Ocko
söndag, december 31, 2006
onsdag, december 20, 2006
Demanda popular
Jag har ett ganska långt namn. Tre sta-vel-ser. Och ett svåröversatt namn.
I och med att jag har bott utanför Sverige nästan halva mitt nuvarande liv, så har det inte varit helt enkelt. Spanjorerna pallade det med sina vanliga förändringar (Queen Elizabet blir ju Reina Isabel). Hade funderingar på att byta officiellt till den spanska versionen, men det går ju inte för sig. Inte när man är döpt efter en Astrid Lindgren figur!
Jag fortsatte med version española i Kenya. I USA gick det mindre bra, speciellt då efternamnet blev lite väl likt Asshole. Egyptier klarar av det smått harklande ljudet som krävs för att fullborda mitt namn, så jag har envist stått på mig. Rätt ska vara rätt. Jag är ju vädur.
Men visst leder det till en måttlig grad schizofreni. I och för sig finns den tendensen redan i mig, då jag inte har hittat ett snabbt och enkelt svar på den stora frågan var kommer du ifrån?
Vad heter du?
Depende. What do you want it to be?
Ett kort och sött smeknamn hade varit perfekt. Men fanns det två med mitt namn fick jag alltid behålla mina tre stavelser. Den andra fick det korta och det goda. Två familjer har fått kalla mig det, och kompisarna från konfalägret den där sommaren när jag kom hem till Sverige och fick bygga upp en egen plattform i Sverige.
Storasyrran, å andra sidan, har ett sjukt lättöversatt namn. Funkar på svenska, spanska, engelska, japanska. Jävla skit.
Jag vill också ha.
"Jag ocko."
För så sa jag så fort syrran fick nåt jag inte fick. Eller fick göra nåt jag inte fick göra.
Jag ocko.
Mamma tyckte det bara var sååååå gulligt och ville kalla mig det. Jag skämdes nåt ofantligt. Ett smeknamn baserat på avundsjuka kändes syndigt och fult och jättepinsamt. Jag ville inte vara sån.
Men nu är jag sån. Skriver "din Ocko" i mail till mamma och skriver stolt under inlägg med signaturen Miss Ocko.
Har fått några till sen de där väduriska, envisa åren, som jag skyltar med stolt bortom den här sfären. Inte nödvändigtvis mer språkvänliga, men ändå.
Kärt barn har många namn. Nu har jag ett.
Jag ocko.
/ Miss Ocko
I och med att jag har bott utanför Sverige nästan halva mitt nuvarande liv, så har det inte varit helt enkelt. Spanjorerna pallade det med sina vanliga förändringar (Queen Elizabet blir ju Reina Isabel). Hade funderingar på att byta officiellt till den spanska versionen, men det går ju inte för sig. Inte när man är döpt efter en Astrid Lindgren figur!
Jag fortsatte med version española i Kenya. I USA gick det mindre bra, speciellt då efternamnet blev lite väl likt Asshole. Egyptier klarar av det smått harklande ljudet som krävs för att fullborda mitt namn, så jag har envist stått på mig. Rätt ska vara rätt. Jag är ju vädur.
Men visst leder det till en måttlig grad schizofreni. I och för sig finns den tendensen redan i mig, då jag inte har hittat ett snabbt och enkelt svar på den stora frågan var kommer du ifrån?
Vad heter du?
Depende. What do you want it to be?
Ett kort och sött smeknamn hade varit perfekt. Men fanns det två med mitt namn fick jag alltid behålla mina tre stavelser. Den andra fick det korta och det goda. Två familjer har fått kalla mig det, och kompisarna från konfalägret den där sommaren när jag kom hem till Sverige och fick bygga upp en egen plattform i Sverige.
Storasyrran, å andra sidan, har ett sjukt lättöversatt namn. Funkar på svenska, spanska, engelska, japanska. Jävla skit.
Jag vill också ha.
"Jag ocko."
För så sa jag så fort syrran fick nåt jag inte fick. Eller fick göra nåt jag inte fick göra.
Jag ocko.
Mamma tyckte det bara var sååååå gulligt och ville kalla mig det. Jag skämdes nåt ofantligt. Ett smeknamn baserat på avundsjuka kändes syndigt och fult och jättepinsamt. Jag ville inte vara sån.
Men nu är jag sån. Skriver "din Ocko" i mail till mamma och skriver stolt under inlägg med signaturen Miss Ocko.
Har fått några till sen de där väduriska, envisa åren, som jag skyltar med stolt bortom den här sfären. Inte nödvändigtvis mer språkvänliga, men ändå.
Kärt barn har många namn. Nu har jag ett.
Jag ocko.
/ Miss Ocko
tisdag, december 19, 2006
Boktips
Diana Abu-Jaber Crescent (Svensk titel: Nymåne)
Jag läste den på svenska, men kan tänka mig att den bygger upp ännu fler lager och nyans på engelska.
Tårar. Och blev sugen på granatäppleomelett.
/ Miss Ocko
Jag läste den på svenska, men kan tänka mig att den bygger upp ännu fler lager och nyans på engelska.
Tårar. Och blev sugen på granatäppleomelett.
/ Miss Ocko
Fuglesang hit och dit
Jag kan bara inte ryckas med. Jag tycker hela rymdgrejen är så otroligt trååååååååkig. Fuglesang hit och dit. Vet inte ens hur hans namn stavas. Hamnade framför ännu ett TV-inslag om honom och hans äventyr. En kompis utbrast lovord och var såååå fascinerad. Jag fattar inte.
Kollade på intervju med Muhammed Yunus istället. Cynisk journalist som såg det som sin uppgift att berätta för Yunus att man kan minsann inte låna ut pengar till tiggare. Och BARA 5 000 har slutat tigga p.g.a. mikrolån från Grameen Bank. Just det. Till slut uppmanar journalisten Yunus att bli politiker, för att förändring sker där och bara där. Yunus skrattar smått och uppmanar journalisten att göra samma sak. Om det är där han tror att förändring sker, be my guest. Gör det då! Men Yunus vill inte. Nästa fråga?!
Själv vill jag laga god och färgglad mat. Mat för fred. Vad tycks?
/ Miss Ocko
Kollade på intervju med Muhammed Yunus istället. Cynisk journalist som såg det som sin uppgift att berätta för Yunus att man kan minsann inte låna ut pengar till tiggare. Och BARA 5 000 har slutat tigga p.g.a. mikrolån från Grameen Bank. Just det. Till slut uppmanar journalisten Yunus att bli politiker, för att förändring sker där och bara där. Yunus skrattar smått och uppmanar journalisten att göra samma sak. Om det är där han tror att förändring sker, be my guest. Gör det då! Men Yunus vill inte. Nästa fråga?!
Själv vill jag laga god och färgglad mat. Mat för fred. Vad tycks?
/ Miss Ocko
fredag, december 15, 2006
Detta är julmaten som räknas som vätska
Luftfartsverket informerar:
Inför julresan
Sedan den 6 november 2006 gäller nya EU-regler för säkerhetskontroll vid flygning. Bland annat begränsas mängden vätska man får ha med i handbagaget.
Med anledning av det har Luftfartsstyrelsen inför julen publicerat en lista över exempel på julmat som betraktas som vätska eller inte vätska. Listan är inte komplett och omfattar enbart exempel aktuella kring jul.
VÄTSKA
Vatten, läsk, öl, vin, sprit
Inlagda rödbetor
Sill- och strömmingsinläggningar
Sylt
INTE VÄTSKA
Bröd, kakor och tårtor
Brunkål
Dadlar
Kött- och fiskprodukter som inte ligger i
vätska t ex:
• Julskinka utan spad
• Kaviar/rom
• Köttbullar
• Leverpastej
• Lutfisk utan spad
• Prinskorv
• Revbensspjäll
• Sylta
Marsipan och annat julgodis
Ostkaka
Pepparkaksdeg
Ris a la Malta
Rödbetsallad
Rödkål
Så det så!
/ Miss Ocko
Inför julresan
Sedan den 6 november 2006 gäller nya EU-regler för säkerhetskontroll vid flygning. Bland annat begränsas mängden vätska man får ha med i handbagaget.
Med anledning av det har Luftfartsstyrelsen inför julen publicerat en lista över exempel på julmat som betraktas som vätska eller inte vätska. Listan är inte komplett och omfattar enbart exempel aktuella kring jul.
VÄTSKA
Vatten, läsk, öl, vin, sprit
Inlagda rödbetor
Sill- och strömmingsinläggningar
Sylt
INTE VÄTSKA
Bröd, kakor och tårtor
Brunkål
Dadlar
Kött- och fiskprodukter som inte ligger i
vätska t ex:
• Julskinka utan spad
• Kaviar/rom
• Köttbullar
• Leverpastej
• Lutfisk utan spad
• Prinskorv
• Revbensspjäll
• Sylta
Marsipan och annat julgodis
Ostkaka
Pepparkaksdeg
Ris a la Malta
Rödbetsallad
Rödkål
Så det så!
/ Miss Ocko
fredag, december 08, 2006
tisdag, december 05, 2006
Ingen jävel ska lägga sig i
Jag kan inte INTE.
I samband med Rosings utvikskandaler och allt vad det är... Har inte läst hennes verbala utvik, eller började, men orkade inte mer då jag började se smileys och ***kramizar*** och vibbar hit och dit. Typ MSN-chatt.
Men i lördags natt stog hon och Fadde och trampade utanför Berns. Stackarna fick VÄNTA!! Vakterna hade vänt ryggen till och tittade vad som pågick innanför dörren istället för att hålla ögonen öppna inför Faddes ankomst. Sur var han. Sen satt de där. Mitt i stora salen och glänste ikapp med de fina kristallkronorna.
Och nu har även jag ödslat tid på denna tomma, tomma historia. Jag och Aftonbladet. God bless.
/Miss Ocko
I samband med Rosings utvikskandaler och allt vad det är... Har inte läst hennes verbala utvik, eller började, men orkade inte mer då jag började se smileys och ***kramizar*** och vibbar hit och dit. Typ MSN-chatt.
Men i lördags natt stog hon och Fadde och trampade utanför Berns. Stackarna fick VÄNTA!! Vakterna hade vänt ryggen till och tittade vad som pågick innanför dörren istället för att hålla ögonen öppna inför Faddes ankomst. Sur var han. Sen satt de där. Mitt i stora salen och glänste ikapp med de fina kristallkronorna.
Och nu har även jag ödslat tid på denna tomma, tomma historia. Jag och Aftonbladet. God bless.
/Miss Ocko
måndag, december 04, 2006
Tradition Schmadition
Besökte Allhelgonakyrkan igår i nåt som har blivit en tradition. För tredje året i rad firade jag första advent i det där lilla trähuset. Efter att ha bott så många år långt från allt vad familj är har min relation till traditioner omvandlats. DÅ firade jag högtider med andra, med andras familjer, och saknade min. Men nånstans var den gästfriheten och det välkomnandet så djupt och så rörande att saknaden avtog. Sen kom högtiderna jag firade med kompisar istället, högtiderna vi skapade. Ibland för att få supa/knarka från 11 på morgonen, ibland helylle. Men då hade vi plötsligt vår familj, vår enhet att fira och ta smällar med.
NU firar jag som man "bör", men saknar ibland den där känslan av att göra det bästa av en situation som inte är alldeles normal. Inga förväntningar, eller kanske negativa sådana, som bevisas helt fel. Det finns plats för mig. Eller jag är älskvärd? Eller kanske inte så dramatiskt, men jag är inte ensam i alla fall.
Men den här traditionen har jag byggt upp på egen hand. Jag har hittat en pilgrimsfärd på några kvarter som jag vill utöva varje år. Det blir inte många andra kyrkobesök per år. Men hit gilllar jag att komma. Prästen heter Olof eller Olle och pratar om den hårfina skillnaden mellan stolpe in och stolpe ut. Att mycket kan gå snett, att man ska vara ödmjuk inför de hårfina skillnaderna mellan en människas öde och en annans. I mina öron också att man ska fira just det ödet.
Har haft funderingar på prästyrket. Gillar de frågeställningar som det yrket och det livet tillåter. Förväntingen att det inte finns ett svar på frågeställningen. Att man kan nöja sig med en retorisk undran utan att analysera sönder sig själv och orden tills det blir till intet.
Men Jesus är inget för mig. Kan på inget sätt tänka mig att arbeta "på Kristi uppdrag". Jag förstår resonemanget, men vill inte sprida, missionera. Har aldrig bekänt kristen tro och har inget intresse av att institutionalisera min undran. Jag nöjer mig med frågorna.
Kyrkan var proppfull. Kanske lite jobbigt för de som kommer dit ofta och som ser församlingen som livsnäring utan vilken de inte kan eller orkar överleva, kan tyckas. Men en man sa att han gärna sitter utanför, bara han får vara där.
Gott folk, jag har etablerat en tradition. Kanska har Miss Ocko satt ner lite rötter?
Vågat skapa ett hem?
Jag nöjer mig med frågorna.
/Miss Ocko
NU firar jag som man "bör", men saknar ibland den där känslan av att göra det bästa av en situation som inte är alldeles normal. Inga förväntningar, eller kanske negativa sådana, som bevisas helt fel. Det finns plats för mig. Eller jag är älskvärd? Eller kanske inte så dramatiskt, men jag är inte ensam i alla fall.
Men den här traditionen har jag byggt upp på egen hand. Jag har hittat en pilgrimsfärd på några kvarter som jag vill utöva varje år. Det blir inte många andra kyrkobesök per år. Men hit gilllar jag att komma. Prästen heter Olof eller Olle och pratar om den hårfina skillnaden mellan stolpe in och stolpe ut. Att mycket kan gå snett, att man ska vara ödmjuk inför de hårfina skillnaderna mellan en människas öde och en annans. I mina öron också att man ska fira just det ödet.
Har haft funderingar på prästyrket. Gillar de frågeställningar som det yrket och det livet tillåter. Förväntingen att det inte finns ett svar på frågeställningen. Att man kan nöja sig med en retorisk undran utan att analysera sönder sig själv och orden tills det blir till intet.
Men Jesus är inget för mig. Kan på inget sätt tänka mig att arbeta "på Kristi uppdrag". Jag förstår resonemanget, men vill inte sprida, missionera. Har aldrig bekänt kristen tro och har inget intresse av att institutionalisera min undran. Jag nöjer mig med frågorna.
Kyrkan var proppfull. Kanske lite jobbigt för de som kommer dit ofta och som ser församlingen som livsnäring utan vilken de inte kan eller orkar överleva, kan tyckas. Men en man sa att han gärna sitter utanför, bara han får vara där.
Gott folk, jag har etablerat en tradition. Kanska har Miss Ocko satt ner lite rötter?
Vågat skapa ett hem?
Jag nöjer mig med frågorna.
/Miss Ocko
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)