O-ho-old friend

En kompis som jag träffade mycket i högstadiet ringde nyss från Madrid. Det var ett sånt där var-har-du-bott-det-senaste-årtiondet samtal. Och jag har genomlevt 2 1/2 årtionde.

Där sitter hon med man och ett barn på nästan 1 år. Det gör inte jag. Om man säger.

Men jag har ingen ångest. Nähä. Allvarligt. Inte idag. Nånstans tror jag att jag bestämde mig. För att må bra. För att andas djupt. Idag.

För idag lyssnade jag på Bonnie Somervilles Winding Road och Lyle Lovetts Old Friend i duschen. Stötte på en lågstadiekompis på väg till jobbet. Drack kaffe och fick en lussebulle på 7-11 till frukost och såg en sjukt skön liten kille springa runt med hjälm och plocka lördagsgodis.

Och fick gåshud, riktig håretstårraktupp känsla, när jag berättade för henne om boken In the Eye of the Sun av Ahdaf Soueif. Läste den när en professor gick igenom identitetskris och fattade att skönlitteratur kunde användas som texter i politisk teori. Jag läste den och reste igenom Asyas liv och min egen undran och förundran om att sitta fast i språk, i förhållanden till och med, i hem och hemkomst. Allt det är überaktuellt just nu. Och allt det sjunger Bonnie Somerville och Lyle Lovett om.

Idag:

I wanna hang out the window of your car
And see just how good this baby can run.


/Miss Ocko