Presenter från det förflutna

Jag är inte den enda.

Den enda som har fått ett stort paket inpulat genom postfacket i dörren en kort tid efter Alla Jävla Hjärtans Dag. Min kompis fick också ett. Ett förlåt mig, eller kanske ett jag kommer aldrig glömma dig, eller jag älskar dig, eller jag saknar dig eller va fan det är paket. En bok. Omsorgsfullt dedikerad till en gammal älskare. En av många. En som är intressant nu. Men inte då. Inte tillräckligt för att vara ärlig och sjysst. Och trogen, om det nu är viktigt.

Hon får en bok från sitt. Samma bok som hon fick någon vecka innan när hon firade 8-årsjubileum med sin kära pojkvän. Get over it. Gå vidare för fan. (Ja, både hennes och mitt ex pratar bara engelska. Så när man är arg får man skriva fula, högljudda svordomar på engelska. Fuckface! Dickwad! Asswipe!) Hon har uppenbarligen gått vidare.

Jag får en bok. Av "vår" favoritförfattare, tycker han. Passande nog heter den... Love Me. Och så berättar han om nya flickvännen, som har åkt till Dar es Salaam för att läsa swahili. "Just like you." Ha ha. Jag firade inget 8-årsjubileum med min kära pojkvän. Kommer inte mycket längre än snabbfixknull eller gigantisk connection som jag låter vara de mysterium de är. Går jag vidare med nån blir jag skeptisk om han inte har en massa ångest eller är manisk eller har en megasplittrad familj. Gubben måste ju för fan ha gått igenom terapi nån gång i sitt liv.

Get on with your life.

Vi är för jävla bra. Omöjliga att glömma.

Eller låter vi de komma för nära inpå?

Jag slängde ihop ett tackmail. Han vill skicka fler brev. Mycket att berätta, säger han i mailet som kommer tillbaka.

Jag skiter i att svara.

Love Me. No thanks.


/ Miss Ocko