The game

Spelet går ut på att hålla hårt på själen och lätt på kroppen. Eller var det tvärtom? Jag kommer inte ihåg vad jag har lärt mig, kommer inte ihåg när jag lärde mig det heller.
Säger mig vilja ha nån som skiter i det där. Som vågar. Som gillar mig, så där Bridget Jones-aktigt, som jag är. Just the way I am.
Och det sa han. Fredag natt och jag har betalat maten. Kyss på hörnet som tack. Och jag gillar dig. Precis som du är.
Jag tackar nja. Sen nej.
Gråter i mörkret för att han är han. Han och därmed inte en annan han. Han som spelar i en annan liga, spelar ett helt annat spel. Ett spel som går ut på att kalla mig till sig så snart han är kåt. Vaknar. Min kuk är hård, bara för dig. Knulla mig. På låtsas.
Drar till staden, den med broarna. Smyger ut till ett litet utrymme under trapporna och smakar på dig. Sätter på dig som du aldrig blivit påsatt för. Säger jag. Suger ut dina sista droppar. Och går sen in, tillbaka i värmen.
Dagen efter väljer vi taxin. Den drömmen vi delade ska vi uppfylla. Jag berättar inte om mina andra drömmar.
Och det är dig jag gråter efter när fredag blir till lördag. Dig jag vill ha. Dig jag vill erövra. Jag vill att du ska vilja ha mig, kropp och själ. För att jag är jag. För att jag räcker precis som jag är.
Men jag väljer dig som spelar, som inte ens vet att du är med i spelet. Bara jag. Det kan väl inte räcka?
Det vågar jag tydligen inte ta reda på den här gången.
That's my game. Game-set-match.

/ miss ocko