en sakta promenad

Och så är jag där igen. Mitt skrivande jag har blivit kär i ditt skrivande jag. Och jag vågar inte fråga, vågar inte be om nånting. Tror att höjden av kärlek är frihet, helt utan regler, helt utan hyfs och normer.

Är naiv eller kärleken själv. Vet inte om jag agerar i självförsvar eller för att det inte finns något annat sätt.

Men jag vet att jag ska dit. Till broarna.

Men jag tror att jag ska promenera sakta över bron. Ensam.


/ miss ocko